En gång i tiden
( i 25 -35 år åldern)hade jag rätt "justa spiror". Nu för tiden använder Charlie dem gärna som klätter träd. Att det gör ohyggligt ont behöver jag väl knappast förtälja. En kväll i förra veckan när jag talade i telefon med en mycket god vän i ett av våra närmaste nabo land så............... Kände jag de välbekanta "stinget" av katt klor i benet. Eftersom jag försökte föra ett telefonsamtal så höll jag masken ( rimligt bra). När jag efter en stund kände att det blev mycket mer än fuktigt i min ena sko, så tittade jag ner och upptäckte till min förvåning att skon var överfull av blod( snacka om att vara kipp skodd). Den "rara " lilla katten hade lyckats sätta klorna i det enda åderbråck jag har vilket resulterade i en blodförlust jag inte skådat på länge. Jag kan ju villigt erkänna att om min samtalspartner i andra ändan av telefon luren tyckte att jag verkade okoncentrerad så hade hon väldigt rätt. Mycket papper gick åt i mina försök att stoppa blodflödet...