Anledningen till besöket

var inte alls kul.
Trots det var det tid att

 umgås.
 Har man dessutom sovit i olika hus så blir återseendet underbart.
 Hundarna hann med att bli lite aktiverade 

& gosade med innan vi satte oss i bilen.
På vägen upp till Mörkö kyrka körde Henric själv & jag fick äran att åka med Carolina & Olivia.
Begravningen var mycket fin & prästen var trevlig.
Att återse vänner & släktingar är alltid trevligt även om det i detta fall inte var av en trevlig anledning.
Efter förtäringen var jag tvungen att hasta hem till hundarna.
Då körde jag själv & jag må erkänna att det kändes lite märkligt att färdas längs så kända vägar. 
Ett stänk av nostalgi infann sig inom mig & jag önskar att jag hade haft mer tid .

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Okej,nu är det nog

Ja, äntligen kan jag Blogga igen!

Att vara Fjäril