Efter den

vurpan jag lyckades göra i morse,när jag fullkomligen stod på näsan i snön så

 är det väldigt

 njutbart

 att beskåda dessa

 bilder av

Tazza som springer av hjärtans lust bara för att livet är härligt.

För egen del har jag med stor möda lyckats med konststycket att ta mig ungefär 4:a små steg i från kökstrappan.

Om jag tar det i från början så klev jag ut 06:50.

Snön gjorde tillvaron ljus & vacker så att tända ytterbelysningen var inte nödvändigt.

Något måste ha distraherat mig för det var tydligen ett trappsteg mer än vad jag räknat med

 ( har bara bott här sedan hösten 2005).

Ett "platt" fall ut i snön, iförd morgonrock.

Inget jag rekommenderar, skall man sedan som jag landa på samt lägga stora delar av sin vikt på

 ( vänstra foten) så är jag glad att jag inte väger 120 kg.

Höger knä fick det mesta av resterande vikt samt nöjet att landa bart i snön.

Det vore väl nog med det?? Åh nej! höger handled lyckades få sig en törn också.

Liggandes på alla 4:a  i snön funderade jag på hur jag skulle ta mig upp & in???

Hur väcka maken?? Om jag får hundarna att skälla så vet han ju att jag är ute men inte varför de skäller.

Jag låg kvar ett tag i snön som började töa runt mitt varma knä.

Till slut lyckades jag med ganska stor möda  resa mig och linka in.

Inget jobb i dag med andra ord & när jag med makens hjälp fått av mig skon så insåg jag att det blir inget jobb i morgon heller.

Inte den bästa starten på nyåret.

Om man sett filmatiseringen av Frankensteins monster så kan man föreställa sig mitt rörelse mönster.