Det kan man inte tro

när man ser henne sova så gott, men nedan följer en berättelse om min dramatiska hemkomst i torsdags kväll.

Här om kvällen förvandlades mitt kök till en scen som skulle kunnat passa in i vilken skräckfilm/ deckare som helst. I detta fall fanns det dock inget lik, möjligen en matte som blev något blek om nosen.
Det gick till som så...att jag kom hem från mitt arbete & möttes av glada hundar vid grinden.
Jag öppnad grinden & klev in för att ta del av flockens välkomst ceremoni.Knappt hade jag hunnit ta 2 steg förrän jag såg små röda prickar på mina ljusrosa byxor. Med blixtens hastighet fylldes mina NYA skor av varmt blod!!Urk & fy! Tar mig upp för de 6 trappstegen till köket får av mig skor & byxor allt medan hundarna fortfarande vill hälsa för det har vi ju egentligen inte gjort ordentligt.Husets Husse tillkallas för att assistera mig. Blodet rinner inte ner för mitt ben, nej det står som en fontän rakt ut från mitt åderbråck!Åtskilliga meter papper åtgår men det fortsätter pulsera & rinna igenom. Maken & jag gör med gemensamma krafter ett tryckförband & får stopp på eländet.Därefter återstår sanering av byxor, skor, golv, skåps luckor &så gott det går mitt ben och mina tår.Förklaringen till eländet var troligen att Ninni i glädjeyran lyckas fastna med en valptand i mitt knäveck.Kvällen i övrigt förlöpte lugnt.Morgonen därpå skulle jag in i duschen, bandage bort. fontänen tog ny sats, & trots provisoriskt bandage färgades dusch vattnet rosa.
Nu behövdes det starka grejor. Pulvret som vi har ( för säkerhets skull) som blodstoppare OM man skulle råka klippa en klo för kort kom till användning, 2 rejäla matskedar av det, flertalet kompresser samt många dm kirurg tape.Väl på jobbet kontaktade jag VC & de tog mitt "fall" på största allvar. Fick bra kompresser & uppmaning att hålla koll , samt att om det behövdes åka till akuten.