Den här familjen

har drabbats av 2 förluster på mindre än en månad.Inte nog med att Maja så plötsligt och oväntat fick sluta sina dagar på grund av cancer. Även Selma vår gamla Skogskatt har fått somna in efter dryga 16 år . Selmas bortgång var alls inte oväntad eller förvånande, men trots det så känns det oerhört tomt. 16 år är en lång tid. Selma var min sista länk till mitt gamla liv i Stockholm

( jag har inte ens ett bra foto av henne).Hennes kompis Simon som är ungefär 8 år ,tycker nog att det är trist att hon är borta. Motorvärmare.
Sedan en lång tid tillbaka har familjen haft besök av denne katt, vi har kollat alla grannar och ingen vill kännas vid honom.
Den första tiden han strök omkring vårt hus så gjorde jag allt för att skrämma i väg honom ( även om det tog emot).
Till slut föll jag till föga och den unge mannen fick mat om han dök upp vid tider då övriga katter blev utfodrade.
Katten döptes till Folke, det var väl Folke i almanackan den dagen vi gav upp vårt motstånd.
Folke är fortfarande skygg, men betydligt mer framåt än i början
Simon är inte helt nöjd med detta sällskap.