Även om

det i valpkorgen just nu kryper runt ett helt gäng med vackra lovande valpar så glömmer jag inte tidigare gäng ( kom ihåg att jag är född i kräftans tecken och kräftor glömmer inte i första taget ( i alla fall inte sådant som redan skett)).

(undrar just om hans matte tänker ställa ut honom någon gång??)

Nåväl även om så icke sker så är jag övertygad om att det är en älskad jycke och det är det som är det viktiga.

Nu skall jag gå in och kela med de minsta och försöka undvika att pussa på dem.

Jag är nämligen så otroligt snuvig och vill inte smitta ner de små liven.

Trots det så skall jag kela med dem och väga dem,samt njuta lite av lugnet före stormen.

Jag vet att det dröjer inte länge alls innan de rusar runt i full galopp och härjar med varandra.

Inte bara det , snart ligger även mina tår och hälsenor åter i riskzonen för angrepp.

Ja, ja, jag står ut med det , oftast med ett stoiskt lugn, men det är klart att jag i bland ut stöter vissa okontrollerade gutturala läten.

Om ni vid något tillfälle själva råkar ut för ett gäng Pirayor på hugget så tror jag att er förståelse för mina reaktioner ökar.