EN MARDRÖM I REPRIS

Det är väl lika bra att skriva ned detta även om det tar emot. Jag vet dessutom att de flesta av er inte vill läsa det.Tillhör du de känsliga,så vänta på nästa inlägg istället, eller ta fram näsduken.

För egen del orkade jag inte gråta när jag kom hem ifrån Veterinären i går morse. Jag kände "bara" en väldigt stor trötthet och tomhet.

Jag vet att sorgen springer man inte ifrån,men å andra sidan kanske man inte orkar ta in allt på en gång.

Vadan då detta??

Jo, natten till måndagen dog en av valparna & en till tacklade av.

Gräsligt att se hur en trind, varm och sund valp,förvandlas till en kall tunn "stackare" som helt förlorar aptiten.

Efter samtal med Veterinären insisterade jag på att få komma och försöka rädda det som räddas kan.

Vera samt valparna packades in i bilen och bortsett från varmvatten krus samt filtar så på med högsta värmen i bilen.

Jag kände mig välkokt när jag klev ur bilen.

Den sjuka valpen levde faktiskt när vi kom fram men ,dog hos veterinären trots antibiotika & glukos

Trolig orsak...virus....Herpes virus...??? Svar kommer efter obduktion

Symptomen stämmer i alla fall väldigt väl överens med Herpesvirus på valpar.

Med tanke på Veras avkopplade stil så hoppas jag att krisen är över.

Om jag nu någon gång parar Vera igen så lär hon vara vaccinerad mot Herpes.
De här 2 ser i alla fall välmående ut och jag hoppas innerligt att de så förblir ( de hade ökat 12g styck under natten).
(De är dessutom redan "besiktigade", både lungor & hjärtan OK)

Trots att det känns rätt J__ligt just nu så vill jag i alla fall avsluta med en "hoppfull" bild.