110 år

Ja, om min mormor hade levt, så skulle jag fått tända en väldig massa ljus för henne i dag.
Tänk hon var född på 1800-talet, näst intill stenåldern.
Jag sänder henne varma tankar och jag har många fina minnen av henne och i övrigt hela min barndom.
Nej, allt har inte varit och är inte en dans på rosor, men det positiva minnena överväger med råge ( både från barndomen och senare i livet), tack och lov.

Jag kan väl i och för sig tänka mig att man i viss mån väljer vad man minns och då är jag glad att jag har behållit så många trevliga minnen.

Mer om underbara somrar på Gotland med familjen eller i Varberg med mormor och kusinerna kommer måhända en annan gång när inspirationen går i gång och tid finnes.

Att det har blåst

en hel del i mina trakter har säkert de flesta i när omgivningen lagt märke till.
Att jag ogillar blåst,

kan minnesgoda läsare av bloggen kanhända erinra sig.

Nå, inget ont som inte har något gott med sig heter det ju,och i dag begav jag mig ut på en sväng med de små 4-benta livliga pälsdjuren.

När jag klivit runt ett tag i "spenaten" upptäckte jag att mina fötter saknade skodon lämpliga för hundpromenad. Så bra att det blåste och har blåst en hel del för det var inte alls så blött i markerna som i fredags.

Jag kom hem relativt torrskodd. Den ende som lyckats blöta ner sig var Julie, som lyckades miss bedöma avståndet när hon skuttade efter Vera över ett " jätte" dike. Nu tillhör ju "Jullan" den kategori hundar som inte låter sig nedslås av lite vatten på sin ludna kropp så vi traskade vidare.

Blåsippor finns det numera väldigt gott om men även vitsipporna ökar i antal. Att de finns här på tomten dessutom gör att våren kommer ända in på husknuten. Nu har vinden av tagit och sist vi var ute kändes det ganska behagligt.Snart är det dags för sista "kiss svängen" därefter laddar jag för en ny vecka.

Natti!!