Om blickar kunde tala

Jag måste erkänna att när Lotta lägger huvudet på sned och tittar på mig , så faller jag lätt för hennes vackra blick. Vi har varit kompisar ganska länge nu, och ju längre tid man får tillsammans, desto tajtare blir man.


Även i dag har solen lyst över oss.

I morse var det faktiskt -2, och det var bara att ta fram is -skrapan innan jag for till jobbet.

Inte bara jag är vår trött .

Henric vacklade upp 1/2 timme efter mig i morse, han trodde inte att väckarklockan gällde honom i dag, men ack vad han tog fel.

Jag måste erkänna att de föregående 2 veckorna med 4 dagars jobb, det passade mig utmärkt. Jag kan ju även erkänna att denna vecka har jag haft svårare än vanligt att komma i säng.Inte före 24 mer än en kväll, fast då var kl 23:48.

För att inte tala om att när man väl lagt sig så skall man väl helst släcka också, inom rimlig tid.

Dessvärre kan jag inte lova bot och bättring, vare sig till mig själv eller någon annan.

Jag förstår varför jag arbetade natt i några år, det är ju inte så dumt att få betalt för att vara vaken när man ändå är det.

Något som jag och många andra "nattugglor" säkert har funderat mycket på är, varför det skall anses såååå mycket bättre att vara morgonpigg än kvällspigg...?

På tal om det så skall jag upp runt 06:00 i morgon i gen, alldeles frivillig.

Jag skall på Kenneldag i Svelands regi ( nu fick de lite gratis reklam).

Det blir flera intressanta personer och ämnen att lyssna på och förhoppningsvis tillfälle till utbyte av erfarenheter.

Mer om det efter jag varit där.