I dag

får Cookie vara med på bild. Det gäller att stå stadigt så att man inte svävar i väg i vinterblåsten

(usch, vilket väder, var är snön??).

Ja ha, nu har jag gjort det igen!!!

Stått på näsan!!

Näsan och näsan det är väl inte helt korrekt.

Utan jag for på ändan med en faslig fart.

I morse när jag var ute med hundarna i mörkret ( ja, snön är ju borta)

så såg jag inte en av de få kvarvarande is fläckar som finns i naturen här omkring.

Tack och lov inga brutna armar eller ben,men helt utan blessyrer blev jag ju inte.

Svanskotan fick sig en törn som gör att sittandet inte känns bra, nacken knastrar och det smällde i tänderna när käkarna slog ihop i fallet.

Jag känner mig med andra ord inte så smidig.

( fast det är klart jämnför man med hur det är att ha ett riktigt ryggskott, så är det här, nästintill inget)