I dag

får Cookie vara med på bild. Det gäller att stå stadigt så att man inte svävar i väg i vinterblåsten
(usch, vilket väder, var är snön??).
Ja ha, nu har jag gjort det igen!!!
Stått på näsan!!
Näsan och näsan det är väl inte helt korrekt.
Utan jag for på ändan med en faslig fart.
I morse när jag var ute med hundarna i mörkret ( ja, snön är ju borta)
så såg jag inte en av de få kvarvarande is fläckar som finns i naturen här omkring.
Tack och lov inga brutna armar eller ben,men helt utan blessyrer blev jag ju inte.
Svanskotan fick sig en törn som gör att sittandet inte känns bra, nacken knastrar och det smällde i tänderna när käkarna slog ihop i fallet.
Jag känner mig med andra ord inte så smidig.
( fast det är klart jämnför man med hur det är att ha ett riktigt ryggskott, så är det här, nästintill inget)

Kommentarer

LAINE sa…
Bra jobbat Cookie o Lala. Klart att man har valppäls när man är valp. Varför ska alla människor och djur sträva efter att så snabbt som möjligt bli vuxna. Hur kul e de på en skala? Lek och var barn, livet är så kort. Det kan räcka med att halka på en isfläck så sitter man där om oturen är framme. Jag håller tummarna för att du Lala klarade dig bra trots fallet, det lät otäckt. Vi hörs LoV

Populära inlägg i den här bloggen

Okej,nu är det nog

Ja, äntligen kan jag Blogga igen!

Att vara Fjäril