Tillbaka på jobbet

Självklart skall man åka och jobba,plikten kallar, genom både uppfostran och ohejdad vana så vet jag att man skall göra rätt för sig. Det finns inte många ursäkter för att utebli från sitt arbete. Så självklart var jag uppe i god tid, fick i mig en fika samt en smörgås.Skötte om hundarna som sig bör, tog en dusch i lugn och ro. Henric hade åkt i väg för att lämna in vår lill bil på verkstad( minnesgoda läsare kanske kommer i håg att bilen fick sig en smäll för en tid sedan.). Såledeles skulle hundarna nu vara ensammna en liten stund för första gången på...väldigt länge. Stella brukar ju nästan alltid vara i hundgården när vi inte är hemma, men Stella vill ju helst inte vara helt ensam där, vi har ju ganska många M2 att vakta, det givna sällskapet ( Bortsett från vid valpning och hög dräktighet) har alltid varit , ja just det Skrutt. Skrutt har njutit av sitt uppdrag att vara "Spinone vakt" och hundarna har trivts utmärkt tillsammans. Alla hundar känner ju på sig när man skall i väg av någon anledning och de vet också oftast om de skall med eller ej, så även när det gällde Skrutt och Stella. Man tog sina bilnycklar och sa Skrutt och Stella ni skall gå i gårn.............. så var de på plats ivrigt väntande på att få godis och att grinden dit skulle stängas. Att de var ännu ivrigare när man kom hem var en annan historia. Ja nu på det nya året när plikten åter kallade bort mig från hemmet ett tag så...finns inte Skrutt.

Visst förnuftsmässigt så vet jag att Maja eller Lotta skulle kunna vara sällskapsdamer, men jag kunde inte säga GÅ I GÅRN!!

Nej när jag lämnade hemmet så låg hund gänget i vår säng. Husse hade som oftast snällt nog sopat bort snön från bilen så det var bara att starta.

När jag kört en km, började ångesten komma krypande, hur skall jag orka möta pigga glada människor, stora och små som haft en lång förhoppningsvis trevlig ledighet. Envis som jag är tittade jag framåt och fortsatte. Jag klev ur bilen ungefär 10-12 minuter senare.

Jag överlevde, hela dagen men, det var J-----ligt tungt och jag inser att jag borde ha väntat några dagar till. Nu har jag ju klarat en dag,...... så ni kan ju tänka er vem som sitter bakom ratten i morgon bitti och tänker, ja men i dag slutar jag ju kl 13.Tur att Henric tog hand om mig när jag kom hem.

Om någon undrar så kan jag tillägga att det stackars hundarna var ensamma i hela 8 minuter. på våran gård står nu en Opel corsa, medans Lille Jimny är hos bildoktorn( som nog inte heter Bosse)