Här lever man farligt i bland

nya soffor innebär en del omdisponering av redan befintliga möbler,så en del av er kan kanske föreställa sig vilken rör det har varit här.

Bokhylla och sekretär har fått flytta ut i från vardagsrummet.

Nu var de här inga lätta Ikea möbler utan de är daterade sent 1800-tal eller möjligen tidigt 1900-tal.

Att det inte var speciellt ryggvänligt behöver väl kanske inte nämnas.

För alla som har tömt och där efter fyllt en relativt stor bokhylla, så vet ni att det tar lite tid ( och kraft).

Det som var farligt var dock inte bokhyllan, nej, men jag höll på att få en Hillebard över mig. Vet ni inte vad det är så är väl nätet en utmärkt plats att söka kunskap på.

Jag anser denna familj vara ganska fredlig, men när man ser på hushållets samlade vapen arsenal så kan man ju undra???

En av de antika pistolerna finns väl i min broders förvar och någon annan hos en av mina kusiner.

I övrigt finns här flertalet svärd, & hillebarder, nödmynt samt makens jaktvapen.

Ett utav Henrics vapen är en bössa som min morfar fick i 50-års present.

Morfar Eric Enhörning var född 1890, så ni kan ju räkna ut hur gammalt det är.

Att man dras med en hel del prylar med antik värde som man varken kan eller vill göra sig av med beror väl delvis på "stamtavlan" men det gör det väldigt svår möblerat.

Det finns väldigt många fina grejor jag saknar och ångrar att jag på ett eller annat sätt gjort mig av med, men å andra sidan har jag inte råd att( och har inte haft tidigare heller) att köpa den Herrgård som skulle ha krävts för att

inrymma både mina & Henrics släktklenoder.

Men å andra sidan så kan man ingenting ta med sig när man dör.

Då, så får jag väl njuta av en del möbler som tidigare har glatt våra förfäder,även om jag ibland svär över dem.

Nedan följer en bildsvit på hur Tekla reagerar när jag visslar på henne.

Visst jag skulle väldigt gärna gå kurs, men då måste jag åka i från övriga gänget.

Med tanke på att Henric håller kurs ( Jägarskolan) 2 gånger i veckan och jag har personal möten en del kvällar ( oftast tisdagar, men en del andra kvällar kan det också vara) så ges inte det utrymmet som jag hade önskat.

Matte visslade, jag kommer...
oj, så långt det är , bäst att öka farten!!

Jaa, nu är jag nästan framme.

Snön ligger kvar, vi har skare på snön men jag klagar inte för solen har lyst över oss i stort sett hela dagen.

Ann G har varit här på middag, alltid lika trevligt att ha henne här.

Växjö...ja , det har varit utställning där idag.

Jag vet att "Ärtan", Cookies mamma fick en 1:a & placerade sig som 3:a, men det är i stort sett allt jag vet om dagens utställning.
Med tanke på att det är 11 veckor sedan Cookie föddes så är det fantastiskt att hon hade päls nog kvar för att ställas ut, så det är efter omständigheterna ett bra resultat.