Pannbiff
Ja, det är ju inget för mig som varandes icke köttätare. Icke köttätare är ju en sanning med modifikation,men kött från butik har jag inte förtärt sedan 1994 i februari. Efter att ha sett programmen på Tv om djurtransporter i både Europa och Sverige. När folk kan behandla djur så illa samt utsätta dem för dessa långa transporter( jag måste erkänna att jag blundade en hel del för jag stod inte ut med att se hur får blev sparkade, hur tjurar med brutna ben blev knuffade osv ,tur att jag inte längre har tv), så fick det vara nog för min del.
Det var inte ett medvetet beslut, men när jag en dag gick runt i den fina butiken ICA Globen( som låg ett stenkast från min bostad) så blev jag så äcklad av att se alla gladplast inpackade paket med kött av olika slag.
Jag visste att gotländska lamm fraktades till Sundsvall för att slaktas.
Okej, fisk från Sverige rensas i Kina för att bli fiskpinnar i våra frysdiskar, men de är i alla fall döda vid transporten.Hur i hela fridens dar kom jag in på detta?? Ja, rubriken. I dag när jag skulle hem från jobbet,letade jag efter nyckeln i min väska. När jag trevar runt på väskans botten berör mina fingrar något som jag upplever som obehagligt och inte hemmahörande i en handväska. Det var en pannbiff. Pannbiffen i fråga var en av 5-6 st som jag i måndags bar hem till hundarna för att piffa upp deras måltid.
Att en utav dem slunkit ut ur förpackningen för att bosätta sig i min väska , det var jag lyckligt ovetande om. Biffen i fråga gör nu nytta i komposten och väskan är rimligt sanerad. När det gäller kött ätande så äter jag fortfarnade inte något från djur som har transporterats levande. Däremot äter jag gärna det som Henric eller någon av hans vänner fällt i skogen. De djuren har i alla fall fått leva det" ljuva" / naturliga livet och sluppit bli slagna på väg till slakt. Fast skall jag vara ännu mer uppriktig så skulle jag väl bara äta grönt om det var som så att jag själv skulle behöva ta död på min middag.
Jag kan inte längre bryta nacken av en aborre, ej heller sätta mask på en metkrok och jag räddar gärna flugor & spindlar från drunkningsdöden
Det är väl i stort sett bara fästingar som jag helt saknar förbarmande med.
Det var inte ett medvetet beslut, men när jag en dag gick runt i den fina butiken ICA Globen( som låg ett stenkast från min bostad) så blev jag så äcklad av att se alla gladplast inpackade paket med kött av olika slag.
Jag visste att gotländska lamm fraktades till Sundsvall för att slaktas.
Okej, fisk från Sverige rensas i Kina för att bli fiskpinnar i våra frysdiskar, men de är i alla fall döda vid transporten.Hur i hela fridens dar kom jag in på detta?? Ja, rubriken. I dag när jag skulle hem från jobbet,letade jag efter nyckeln i min väska. När jag trevar runt på väskans botten berör mina fingrar något som jag upplever som obehagligt och inte hemmahörande i en handväska. Det var en pannbiff. Pannbiffen i fråga var en av 5-6 st som jag i måndags bar hem till hundarna för att piffa upp deras måltid.
Att en utav dem slunkit ut ur förpackningen för att bosätta sig i min väska , det var jag lyckligt ovetande om. Biffen i fråga gör nu nytta i komposten och väskan är rimligt sanerad. När det gäller kött ätande så äter jag fortfarnade inte något från djur som har transporterats levande. Däremot äter jag gärna det som Henric eller någon av hans vänner fällt i skogen. De djuren har i alla fall fått leva det" ljuva" / naturliga livet och sluppit bli slagna på väg till slakt. Fast skall jag vara ännu mer uppriktig så skulle jag väl bara äta grönt om det var som så att jag själv skulle behöva ta död på min middag.
Jag kan inte längre bryta nacken av en aborre, ej heller sätta mask på en metkrok och jag räddar gärna flugor & spindlar från drunkningsdöden
Det är väl i stort sett bara fästingar som jag helt saknar förbarmande med.
Kommentarer